ias blogg

Då var två dagar i Stockholm till ända. Kommunikatörsträff på LRF. Intressanta dagar med mycket tips, idéer och funderingar kring hur vi kommunicerar ut våra budskap. Det blev också lite tid till trevligt umgänge och god mat. Kom upp i söndags, tog mig till hotellet och hungrig som jag var beställde jag in en pasta. Noterade inte riktigt att det även stod chili. Jag rekommenderar inte att äta vrålstark pasta med chili halv tio på kvällen innan du ska lägga dig! Det var inte bra för magkatarren, så jag sov ju sådär första natten :) Men i natt har jag sovit gott och kunde njuta av hotellfrukosten.

Det blev dock ingen tid till att göra stan den här gången. Jag gillar ju det annars, att vara i storstan och shoppa loss lite. Nu sitter jag på tåget hem och bara längtar efter familjen. Två dagar känns länge när man inte är tillsammans. Konstigt nog längtar jag massvis hem till renoveringsröran som jag höll på att bli galen på häromdagen. Även om köket är nedrivet och det bara är gips och rör och ledningar överallt, och koppar, glas och kastruller står utspridda över hela nerevåningen, så är det ju mitt röriga kök. Även om det inte finns något kakel eller nån inredning i badrummet än så är det i alla fall mitt badrum. Mitt hem, min fristad. Ibland reflekterar jag över hur  mycket jag faktiskt uppskattar det. Tryggheten och glädjen över att ha ett hem att gå till när dagen är till ända. Värmen och gemenskapen som finns där. Atmosfären som vi har skapat där för att det liksom ska andas "vi". Ja, jag längtar verkligen efter mitt röriga, smått kaotiska hus. Och ännu mer efter dem som bor där!