Tankar
Fredag igen, veckorna rullar på så man blir mörkrädd. Kommer ni ihåg när man var liten och tiden gick så sakta jämt? Vad hände med det? Nu har man istället panik och hinner inte med dagarna för de går för fort. Det är märkligt hur perspektiven ändras i takt med att vi växer. Nu när jag har barn själv försöker jag komma ihåg hur jag tänkte när jag var liten, så man liksom kan vara på samma nivå ibland, men för det mesta misslyckas jag och blir bara en tjatig, kravmaskin till mamma. Det gäller att hitta en balans där, man vill ju att de ska uppskatta en som förälder och vilja umgås och ha roligt, samtidigt måste man ju ändå ha lite regler och krav på ansvarstaganden. Hmm.. något jag jobbar på varje dag.
Har kommit på mig själv med att ofta fundera över hur bra andra är på saker och ting, hur skärpta en del är, hur bra de är på sitt jobb, hur duktiga de är på att spela instrument och skapa musik, hur vackra en del är, hur bra de är med sina barn, att de klarar massa saker som jag också vill klara och är på ett sätt som jag också vill vara.
Undrar vad det beror på, denna plötsliga känsla av att inte räcka till, att vilja vara lite mer "som nån annan". Det där stadiet har man ju egentligen kommit över för länge sen. Det var ganska många år sen som man landade i sig själv och kom underfund med att "det här är jag", det här är mina värderingar och min plattform. Och jag känner ju mig fantastiskt ung :) så det borde inte vara någon slags ålderskris. Behöver nog helt enkelt börja fokusera på vad jag är bra på, och vara stolt över det. Jag kan ju faktiskt sjunga, är hyfsat bra på inredning, inbillar mig att jag är rätt bra på mitt jobb, jag kan nog vara trevlig att ta en fika med, jag tror mina barn gillar mig :) och min man gör det nog med emellanåt :)
Det blev lite djupt idag, så här inför helgen :) men visst är det bra att reflektera lite över sig själv ibland, man hittar både bra och dåligt. Det dåliga kan man jobba på, det bra kan man göra bättre...
Tjingeling!
Kommentarer
Trackback
