ias blogg

Jag saknar min pappa ofta och mycket. Jag tänker på honom varje dag. Det är alltid något som påminner. En låt, ett tv-program, en vinjett till ett tv program. Hörde för ett tag sedan vinjetten till "Spanarna på Hill Street" och kände direkt ett litet sting av saknad. Man minns ju den där vinjetten, att mamma och pappa satt uppe och tittade och man så gärna ville sitta med, men givetvis var tvungen att gå och lägga sig. Det kan vara nåt roligt man gör där han alltid brukade vara med som påminner, eller bara att det är en vacker dag och man önskar att han fick vara här och uppleva den. Ibland sitter vi bara och minns alla hans knäppa idéer och påhitt. Och de var många! Jag minns hur han trollade godis från taket i sommarstugan när vi var små, jag minns när han åkte iväg för att hämta min syster en vinterkväll i långkalsonger och träskor och fick bensinstopp mitt ute i ingenstans i kylan. Jag minns att han alltid köpte gräddbollar och raggsockar till oss när han kom från Adelövs marknad, och att han alltid köpte massa skräp på loppis så mamma höll på att bli tokig :)
Ett stort tomrum har han lämnat efter sig min pappa. Men vi minns hans glittriga, glada ögon och hur han var innan han blev så sjuk. Och jag hoppas att mitt minne av honom alltid kommer vara lika starkt, hur lång tid det än går. Och jag hoppas att han någonstans ifrån känner att vi tänker på honom och att han är mycket saknad.